Underbart skrivet Hannah

Att lyckas inom ridsporten
För att lyckas krävs det sjukt mycket.Vissa får en ny häst när det inte går bra med den gamla,vissa får hästar som hoppar allt man styr på hur tokigt den än kommer,vissa får hästar man måste rida för att komma igenom en hoppbana,dressyrprogram,vad som helst.

Att man får en häst som hoppar allt är fel,ryttaren vinner men lyckas inte.Det är inte ryttarens förtjänst utan hästens.Däremot när ryttaren får en häst man måste rida,lära känna och kämpa me och sen vinner.Då är det ryttarens förtjänst.
Men när en ryttare får en ny häst,den vägrar ut sig första tävlingen och sen får en ny häst.Då är det fel på hela familjen.
Det är en hårfin gräns mellan de 3 olika kategorierna,vissa ser inte ens gränsen fast den borde vara ett brett tjockt svart sträck.

Man lyckas aldrig om allt är hästens förtjänst.Man vinner,placerar sig,kommer med i lag.Men man lyckas inte.När man får en ny häst som man måste rida,går det bara inte.Ryttaren fattar inte hur man ska göra.Hur i helvete rider man en häst?
Hur får man en häst att hoppa om den är osäker eller tittig?

Om man kommer igenom en LD bana,eller MSVA är samma sak på en ponny man måste rida för att den ska hoppa.Man har kommit runt och det är målet.Att komma runt banan,fast man är tröttare än ponnyn själv i slutet.Man ska aldrig ge upp,om man har en dröm ska man kämpa för att nå den.Inte ge upp när det inte går bra.

Blackie är en osäker ponny när det gäller hoppningen,jag har aldrig ridit hästar så som jag måste göra på henne förut.Jag visste inte hur man gjorde när hon kom till oss först,inget fungerade.
Över vintern funderade jag,och lärde mig hur man skulle göra.Hur man RED.
Jag började hoppa och allt gick och går jättebra.Hon är inte tittig,men osäker.
Om jag sitter på henne och inte gör nånting,går det åt skogen.Inget händer,hon vägrar,vägrar och vägrar.
Det skulle ALDRIG fungera.
För att hon ska hoppa MÅSTE jag lägga skänkeln om henne,och göra så att hon känner sig trygg och jag övertalar henne att det GÅR.

Oavsett om vi är på en tävling och kommer runt en 1m bana,eller bara 50cm..är jag jävligt nöjd med henne.
Oavsett om hon vägrar ut sig är jag nöjd,jag är besviken på mig själv men nöjd med ponnyn.
Hon försöker,men är allt för rädd.Om jag inte rider tillräckligt bra,kan jag inte göra nånting annat än fortsätta träna,träna och kämpa,kämpa och kämpa.

Att jag sen bara flyter runt på Harry,neej.Det är helt fel.Jag har ALDRIG styrt honom på ett hinder utan att ha omfamnat honom med mina skänklar.Han behöver det inte lika mycket,men jag vet inte om han ens behöver det?
Jag vill inte pröva heller,jag vill inte styra honom på ett hinder och bara sitta på.Jag är allt för rädd att förstöra min ponny,en gång gör inget.Men det går snabbt och man gör det heeela tiden.

Att bara flyta runt,och styra..det är inte att rida.Det är att misslyckas,att rida och komma runt en hoppbana..DET är att lyckas.
Att snacka skit och tro att någon bara flyter runt,det är FEL förens man suttit på ponnyn själv och flygit av in i ett hinder för du bara satt på fast man skulle hjäpa den lite.
Vissa rider så att det inte syns,de rider snyggt och behöver ofta inte lika mycket hjälper.Då tror de flesta,"men vadfan hon kan bara sitta på ju..".När de sen ser en ryttare som ger tydliga hjälper för att hästen behöver det,då tänker de,"vadfan,hästen bli ju söndersparkad..".
Det finns såna som aldrig blir nöjd,men de har heller inte hästar som är värda nånting om man bara kan styra de på ett hinder.Avundsjuka på att ens annan häst hoppar bättre,varför kan inte alla vara glad för varandras skull?

/Hannah


www.KLequi.blogg.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0