Hon var ett trevligt sto men det var bara jag och min kusin Per som fick rida henne.

Om någon annan provade så lade hon sig ner bara ^^'

Men när jag var 6-7år tror jag, så somnade min lilla flicka in.

Jag fortsatte rida lite då och då men sedan när jag var runt 12år så var det annat som gällde.

Men det varade inte länge för mamma "tvingade" iväg mig på ett ridläger det året och efter det var jag fast.

Jag insåg då att det var hästar som var mitt liv.

Sedan dess har jag alltid haft egen/egna hästar och kommer alltid att ha.

---