Utfodring av unghästen

Utfodringen under den tid då den unga hästen växer har en avgörande betydelse för hållbarheten och prestationsförmågan i framtiden. 

I allt högre grad har utfodring som underlättar en jämn, harmonisk tillväxt kommit att bli ett konkurrensmedel mellan uppfödarna. Tidig prestationsbedömning och försäljning av unghästar på auktion bidrar till den utvecklingen.

Utfodringen av den unga hästen måste utgå från att hästen fortfarande växer. Skelettet utvecklas genom att brosk omvandlas till benvävnad. Under denna process lagras fosfor och kalcium in i vävnaden, vilket gör den hård och hållfast. Störd mineralbalans är en vanlig orsak till störningar i skelettutvecklingen hos unghästar. Ofta handlar det om brist på fosfor, ett ämne som hästen har begränsad förmåga att ta upp via fodret. Även överskott av vissa mineraler, kan störa balansen. 

Jämn tillförsel
Under det första levnadsåret når en varmblodshäst upp till ca 70 % av sin slutliga kroppsvikt. Muskelansättningen kräver en jämn, balanserad tillförsel av protein. Även energitillförseln är viktig – både för tillväxten och för att stimulera den växande hästen till rörlighet som gynnar både muskel- och skelettutvecklingen. Energibehovet hos hästar som vistas utomhus varierar kraftigt med yttertemperaturen. En brytpunkt inträffar vid ca +5 grader. Om foderstaten inte ökas vid denna temperatur, börjar hästen använda de energireserver som finns upplagrade i kroppens vävnader. Som en tumregel räknar man sedan med, att man för varje temperatursänkning om 5 grader måste öka foderstatens innehåll av energi med 10 %. 

Man bör tänka på att det kan behövas betydligt mer energi när hästen vistas under ”skånska” förhållanden med blåst och blötsnö eller regn, än i ”norrländska” förhållanden med minusgrader och klart, vindstilla väder. Det är vidare viktigt att hästen ges tillfälle att ”tugga sig varm” genom riklig tillgång till grovfoder.

Jämn tillförsel av viktiga näringsämnen är viktig. Om en växande unghäst får ”svackor” i sin tillväxt, kommer dess att kompenseras under perioder av hektisk tillväxt för att ”komma ikapp”. Detta försämrar skelettets kvalitet och stör en harmonisk muskelutveckling. För att styra utfodringen för unga hästar, måste allt foder vara analyserat eller näringsdeklarerat. 

Unghästens utvecklingsfaser
Med en unghäst menar vi här en individ som är mellan 6 – 36 månader. Detta torde vara ett bra riktmått för de flesta varmblodsraser. Lite grovt kan man dela in unghästens utveckling i fyra tillväxtfaser:

Fas 1 – 6 – 12 månader: Nu sker den kraftigaste tillväxten i både skelett och muskelmassa. Viktigt att grovfodrets innehåll av protein och energi matchas med ett bra kraftfoder och att hästen tillförs de mineraler och vitaminer som är viktiga för en störningsfri tillväxt. Lättast klarar man detta med ett analyserat grovfoder och ett färdigfoder med färdigbalanserat mineral-/vitamininnehåll. Ett nyavvant föl behöver dagligen ungefär lika mycket energi och ca dubbelt så mycket protein som sin lågdräktiga mamma - trots att denna väger dubbelt så mycket.

Fas 2 – 12 - 24 månader: Viktökningen är fortfarande kraftig, och kan hos en del hästar uppgå till ca ett halvkilo om dagen. Träningen för travare och galoppörer påbörjas oftast under denna fas. Energibehovet har ökat ngt meden proteinbehovet mot slutet av fasen gradvis börjar sjunka. Kraftfodergivan ökas således försiktigt och gradvis. 

Fas 3 – 24 – 30 månader: Nu har tillväxten bromsats upp och träningen av vissa hästar går in i en betydligt intensivare fas. Dessutom har hästens kroppsvolym ökat. Nu ligger det totala näringsbehovet ca 30 % över underhållsbehovet för en vuxen häst. För att behålla näringsbalansen bör grovfodergivan ökas med något kilo jämfört med föregående fas.

Fas 3 – 30-36 månader: Nu är tillväxten avslutad, vilket innebär at behovet av protein är mindre än under tillväxtfaserna. Energibehovet växlar med hästens arbetsbelastning. Kraftfoderstaten bör innehålla mindre protein – samtidigt som man möter det varierande energibehovet genom ett foder med ett relativt koncentrerat innehåll av energi.

Foderstater
Foderstaten måste också anpassas till hästens storlek, ålder, temperament, årstid och det arbete den utför. En del hästar har lätt för att bli tjocka, andra förblir smala hur man än fodrar. En rätt utformad foderstat ger en häst som glatt och villigt orkar arbeta. En felaktig foderstat gör att hästen inte kan utföra det arbete vi ber den om, eller att den blir för pigg och/eller ilsken av överskottsenergi.

När foderstaten för hästen beräknas används hästars näringsbehov samt fodrets näringsinnehåll. Näringsbehovet varierar med ras, ålder, klimat, dräktighet mm. Näringsbehov för olika typer av hästar finns i tabeller. För att få en så väl anpassad foderstat som möjligt är det nödvändigt att fodret är analyserat. Analyserna görs på foderlaboratorium efter att prov skickats in. Om fodret är inköpt kan man begära att få med en analys eller innehållsdeklaration. Nästa steg är att räkna ut hur mycket av fodret som behövs för att täcka hästens näringsbehov. Det är inte lätt att räkna ut en foderstat till sin häst om man inte har gjort det tidigare. Fråga gärna om hjälp där du köper ditt foder eller fråga den gamla ägaren till hästen vilken foderstat hästen haft tidigare. Innehållet i foder anges ofta i mängd per kilo torrsubstans (Ts), det innebär att vattnet som finnas i fodret inte är borträknat. Kg Ts omvandlas till kg foder genom att mängden Ts divideras med dess innehåll av torrsubstans som också anges i analysen. Energi mäts i MJ både då det gäller behovet hos hästen och innehållet i fodret. Det är viktigt att titta på hästen för att se om foderstaten fungerar, en foderstat är en teoretisk beräkning. Om hästens hull inte är bra eller om hästen beter sig annorlunda kan foderstaten behöva justeras.

Håll koll på när det är dags att göra förändringar i foderstaten. Tecken att leta efter är om hästen är för tjock eller smal, för pigg eller trög och om pälsen är matt eller glänser. Gör alla förändringar försiktigt och gradvis, så hästens tarmflora får tid att vänja sig. Det samma gäller om du tar bort eller byter foder.

Mineraler & Vitaminer
Med en väl sammansatt forderstat ska hästen inte behöva extra vitaminer. Dräktiga ston, högpresterande hästar och unghästar behöver dock ofta tillskott av vitaminer och då oftast A-, B-, D- och E-vitamin.

Saftfoder

Betfor innehåller mycket socker, vilket ger energi och glansig päls. Betfor ska användas som komplettering till annat foder och inte som huvudsaklig kraftfodergiva. Betfor ska alltid blötas och svälla innan det ges till en häst. Annars kan hästen få foderstrupsförstoppning och/eller kolik när det sväller i magen. Häll på dubbelt så mycket vatten som betfor i en hink och låt stå några timmar, gärna över natten. Pelleterad betfor tar längre tid att svälla. Låt inte färdig betfor stå för länge – den jäser lätt. 

Morötter innehåller karoten som ombildas till A-vitamin. De ska vara rengjorda, de får inte ha frusit och inte vara mögliga eller ruttna.

Melass används i små mängder för att det är energirikt och för att förbättra smaken på annat foder. En häst bör inte få mer är 0,5 kg melass/dag.

Kraftfoder
Kraftfoder används för att komplettera högivan hos den växande eller arbetande hästen. Kraftfoder bör delas upp i 3 givor/dag och hästen bör inte få mer än 0,4 kg kraftfoder/100 kg vikt vid varje fodring. Om hästen får för stora givor åt gången kommer en för stor del av fodret gå osmält genom tarmarna, vilket ger en rubbning i tarmfloran och i värsta fall leder till kolik. 

Havre är det vanligaste kraftfodret och är tillsammans med hö och mineraler tillräckligt för de flesta normalpresterande hästar. Havre har en bra sammansättning av protein, energi, växttråd och fett. Havre ges både hel och krossad, men hel havre håller näringsvärdet bättre. Å andra sidan tillgodogör sig hästarna näringen i krossad havre lättare. Om du hittar hel havre i hästens gödsel bör du fundera på att byta till krossad. Det kan bero på att hästen är för glupsk eller har dåliga tänder. Det är viktigt att havren är torr, luktar gott och är klumpfri. Havre har hög proteinhalt och är relativt rikt på fett och fibrer. Fettet är känsligt för luftkontakt och härsknar lätt - t ex i havrekross som inte utfodras direkt efter krossningen. I höga givor ger havre lätt ett kväveöverskott som kan bidra till försurning av maginnnehållet och störd grovtarmsfunktion. I rätt mängder är havre av god kvalitet emellertid ett bra hästfoder

Korn är också ett bra hästfoder och ges ofta till hästar som har svårt att sätta hull. Det bör inte ges till hästar som har lätt att bli feta, som t.ex. ponnyer. Korn har högre näringsinnehåll än havre, men färre växttrådar. Kornets halt av högvärdigt protein samt fett och fibrer är låg om man jämför med havren. Kornets energi är till stor del av det lättsmälta slaget - dvs av det slag som hästen har svårt att ta upp. Korn skall krossas eller kokas ("stöpas") för att dess näringsinnehåll skall bli tillgängligt för hästen. Traditionellt används korn till hästar som blir heta vid hög havregiva.

Vetekli innehåller mycket fosfor och B-vitaminer, vilket är bra för matsmältningen. Det innehåller även en hel del protein. Vetekli kan ges fuktat i små doser (inte mer än 0,5 kg/dag eller högst 0,1 kg/100 kg kroppsvikt) som komplement till havre. 

Sojamjöl och linfrö innehåller höga halter protein och ges bara till hästar med stort proteinbehov. 

Majs har mycket låga halter av högvärdigt protein. Det är fattigt på fibrer. Energihalten är hög, men det handlar till stor del om energi av det lättsmälta slag som hästen har svårt att tillgodogöra sig. Denna kan vid utfodring i större mängd leda till försurning av maginnehållet, vilket i vissa fall kan leda till rubbningar i matsmältningen. Majs i foderstaten kräver komplettering med havre eller ett fiberrikt kompletteringsfoder samt en stor giva av bra grovfoder.

Läste även att man kan räkna lucern till kraftfoder, har tidigare bara läst att det är grovfoder, men här kommer lite fakta.
Lucern är ett grovfoder som också innehåller protein. Det går bra att använda lucern för att komplettera foderstaten om grovfodret är proteinfattigt. 



Sedan finns det färdigfoder, där allt detta ingår, så kallad "kraft". Även musli räknas till färdigfoder.

Grovfoder

Hästens naturliga foder är gräs. Grunden i hästens foderstat bör därför vara grovfodret. Men av praktiska skäl som kort betesperiod och beroende på de krav vi ställer på våra hästars prestationsförmåga, har vi givit dem matvanor som egentligen inte är naturliga. 

I naturen betar en häst cirka 14-16 timmar per dygn. För att ge hästen möjlighet till ett naturligt beteende behöver den även i människans tjänst få möjlighet att tugga sig mätt och nöjd. Det tar cirka 35-45 minuter för hästen att tugga i sig ett kilo hö och cirka tio minuter att tugga ett kilo kraftfoder, som innehåller ungefär lika mycket energi som ett kilo hö. Därför är det viktigt att se till att all hästen får tillräckligt med grovfoder, även om den får mycket kraftfoder.

Vintertid ersätts betet med olika typer av konserverat gräs. Oavsett vilken konserveringsmetod som används är det vallens sammansättning och utvecklingsstadium som påverkar hur bra näringsinnehållet i grovfodret blir. Grovfodret har högre energi- och proteininnehåll ju tidigare utvecklingsstadium gräset befinner sig i när det skördas. Rekommendationen är 1 kg torrsubstans per 100 kg häst och dag. 

Några grovfoder sorter:

Hö är det vanligaste grovfodret och ett bra hö täcker en stor del av hästens näringsbehov. Höet ska vara grönt, bladrikt, lukta gott och inte damma eller vara mögligt. Det ska vara bärgat på en odlad vall och gärna före eller precis runt midsommar. Hö som bärgats sent har sämre näringsinnehåll – stjälkarna är grövre och axen större. Gör gärna en foderanalys så du vet precis vad höet innehåller. 

Man räknar med att en häst behöver 1,2 kilo hö/100 kg vikt. Det betyder att en häst som väger 500 kg bör få åtminstone 6 kg hö. 

Hösilage är konserverat, inplastat gräs som inte torkats lika länge som hö, men längre än ensilage. Hösilage blir vanligare och vanligare, men ställer stora krav på både skördemetod och förvaring. Vid bärgningen kan döda djur, t.ex. möss eller kaniner, råka plastas in i balarna. Då finns risk att en bakterie som kallas botulinumtoxin bildas, vilket kan leda till en sjukdom som kallas botulism. I värsta fall kan hästen dö av sjukdomen. Därför bör alla hästar som fodras med hösilage vaccineras mot botulism. 

Stora balar med hösilage bör bara användas i stora stall som snabbt gör av med dem. En hösilagebal bör inte vara öppnad längre än 4-5 dagar – i synnerhet inte under den varma årstiden. Då upphör konserveringen och fodret blir dåligt. Nu för tiden finns ofta småbalar att köpa för den som har ett mindre antal hästar. 

Det är bra att göra en foderanalys även på hösilage – bland annat för att få veta hur hög vattenhalten är. Om hösilaget har en vattenhalt på 50% ska hästen ha 2 kilo/100 kg vikt. 

Sedan finns även halm, lusern, lusernpellets, men som jag inte hittat någon bra fakta om.

UTFODRING
För en hästägare är det mycket viktigt att kunna anpassa utfodringen till hästens behov. Därför behövs kunskaper om olika typer av foder. Vad bör din häst äta?

En häst är en grovfoderomvandlare och dess huvudsakliga föda har i alla tider bestått av gräs. Det måste vi tänka på i modern hästhållning och acceptera att hästen inte är en havremoppe. En häst som inte får tillräckligt med grovfoder kan få problem med både mage, hull och temperament. Hästar i vilt tillstånd äter större delen av den vakna tiden och det måste vi ta hänsyn till, annars kommer de bli irriterade och uttråkade och börja med olater som vävning eller krubbitning. En häst ska utfodras ofta och i små portioner – då mår den bäst både psykisk och fysiskt!

Foderstaten måste också anpassas till hästens storlek, ålder, temperament, årstid och det arbete den utför. En del hästar har lätt för att bli tjocka, andra förblir smala hur man än fodrar. En rätt utformad foderstat ger en häst som glatt och villigt orkar arbeta. En felaktig foderstat gör att hästen inte kan utföra det arbete vi ber den om, eller att den blir för pigg och/eller ilsken av överskottsenergi. 

Hästens kostcirkel delas in i grovfoder, kraftfoder, saftfoder, mineraler och vitaminer. Fodret måste också alltid vara av bra kvalitet. Hö tappar näringsvärde på senvintern och då måste vi kompensera med andra fodermedel. Hästar kan få bestående problem med luftvägarna av damm, mögel kan ge dem kolik, liksom hösilage som blivit gammalt. Ge aldrig hästen dåligt foder!

Några regler vid utfodring

• Fodra hästen senast en timme innan den ska arbeta och vänta med att utfodra en svettig eller ansträngd häst tills den återhämtat sig (minst en halvtimme).

• Fodra hö före kraftfoder. Om hästen kommer in från hagen och är hungrig, kastar den sig lätt över kraftfodret vilket kan göra att den inte tuggar ordentligt och får foderstrupsförstoppning. Stör inte hästen när den äter.

• Fodra inte mer än hästen äter och ta bort gammalt foder ur krubban så snart som möjligt.

• Håll alltid foderstaten aktuell och lätt tillgänglig. Alla i stallet måste veta hur de ska fodra din häst. Vilar hästen några dagar bör du dra ner kraftfodergivan till hälften för att undvika korsförlamning och att hästen är för pigg när du börjar arbeta den igen.

• Håll koll på när det är dags att göra förändringar i foderstaten. Tecken att leta efter är om hästen är för tjock eller smal, för pigg eller trög och om pälsen är matt eller glänser. Gör alla förändringar försiktigt och gradvis, så hästens tarmflora får tid att vänja sig. Det samma gäller om du tar bort eller byter foder.

• Fodra minst tre gånger om dagen och gärna oftare – fyra eller fem gånger är bra.

Den som är ansvarig för vad en häst ska äta, bör också skaffa sig grundläggande kunskaper

om hästens mag-tarmkanal, näringsbehov och utfodring.

Näringsbehovet är individuellt

Det första du gör är att räkna ut hur mycket näring just din häst behöver. Det som är avgörande är hur mycket den väger och hur hårt den tränas. Näringsbehovet utgörs dels av underhållsbehov, det hästen behöver när den inte utför något arbete, dels av träningstillägg. Majoriteten av alla ridhästar går det som i näringsbehovstabellerna brukar kallas för "lätt träning", med träningspass och tävlingar på lätt nivå. "Medelhård träning" är intensivare träningspass och tävling upp till och med medelsvår nivå. "Hård" och "mycket hård" träning är det nästan bara elitpresterande hästar som kommer upp i. Hästar som går samma typ av arbete kan ha olika stora behov, beroende på hur vältränade de är, deras arbetsvilja och temperament. När du uppskattar din hästs träningsintensitet så utgå från det genomsnittliga arbetet under en vecka.

Ta reda på vikten

Det bästa sättet att bestämma hästens vikt är naturligtvis att väga den. Många veterinärkliniker har våg och det finns också företag som kommer ut till ditt stall med våg. Man kan också få en uppskattning av hästens vikt genom att mäta den och beräkna med en formel. Genom att använda flera formler och ta medelvärdet kan man komma lite närmare sanningen.

Hästens hull kan bedömas genom att man med utspärrad hand trycker och roterar handen över revbenen i sadelstaden. Hästen har normalhull om man kan ana revbenen under huden och ett underhudsfettlager. Om hästen behöver gå upp i vikt får man lägga på lite och om den behöver gå ner lite får man dra av, innan man kollar näringsbehovet utifrån vikten.

Viktiga näringsämnen

Det finns en rad olika näringsämnen man kan ta hänsyn till när man beräknar foderstaten. Vi tar upp de fyra viktigaste. Energi är i utfodringssammanhang inte detsamma som hur pigg hästen är. Det handlar istället om hur mycket omsättbar energi, mätt i megajoule (MJ), som hästen behöver per dag för att behålla sitt hull och kunna utföra sitt arbete. Får hästen i sig för lite energi kommer den att bli mager, och får den i sig för mycket blir den tjock.

Protein mäts i gram smältbart råprotein (smb rp) och det behöver hästen bland annat för att kunna bibehålla och bygga muskler. Om grovfodret är mycket proteinrikt kan behovet överskridas, utan att det påverkar hästen negativt. När det gäller energi- och proteinbehovet är det inte bara deras värden som är viktiga, utan även deras inbördes balans. För en vuxen häst som inte är dräktig eller digivande bör kvoten dem emellan, dvs antal gram smältbart råprotein dividerat med antal MJ energi, smb rp/MJ, vara runt 6,0.

Mineralerna delas in i makro- och mikromineraler, beroende på hur mycket av dem som hästen behöver. Kalcium (Ca) behöver hästen för att bygga upp skelettet och för muskelarbete. Fosfor (P) är också viktigt för uppbyggnaden av skelettet, men även för energiomsättningen i cellerna. Onödig överutfodring av mineraler bör undvikas. Om hästen får tillräcklig mängd grovfoder av god kvalitet, och behoven av kalcium och fosfor är tillgodosedda, brukar det vanligen innebära att även de andra mineralerna ges i tillräcklig mängd. Precis som för energi och protein så är även kvoten mellan mineralerna viktig. För en vuxen häst i lätt till medelhård träning bör den kvoten, gram Ca dividerat med gram P, vara minst 1,4. Det gör ingenting om den är högre, så länge fosforbehovet är täckt.

Grovfodret - det allra viktigaste

Ett grovfoder (t ex hö eller hösilage) av god kvalitet ska vara grunden i alla foderstater, eftersom det är vad hästens mag-tarmkanal är anpassad för. Med ett bra grovfoder behöver de flesta ridhästar faktiskt inget annat foder! Om hästen får i sig för lite grovfoder kan det leda till en rad komplikationer, däribland kolik och olika beteendestörningar.

För att veta om, och i så fall med vad, grovfodret ska kompletteras för att ge hästen vad den behöver, krävs en analys. Det går inte, ens för den bästa foderexpert, att se på fodret hur mycket näring det innehåller. Analyssvaren anges både per kg foder och per kg torrsubstans (torrsubstans är det som finns kvar när man torkat ur allt vatten ur fodret). Du ska använda värdena som gäller per kg foder. Det är viktigast att analysera grovfodret, eftersom det ges i överlägset störst mängd, och dessutom är det som kan variera mest i näringsinnehåll. För övriga fodermedel, som till exempel havre och korn, kan man hämta värdena från olika tabeller.

När du har fått fram din hästs näringsbehov är det dags att börja pussla ihop en foderstat som tillgodoser det på bästa sätt.

Bygg stommen med grovfoder

Först och främst ska du alltså se till att din häst får i sig tillräckligt med grovfoder. För varje 100 kg som hästen väger behöver den minst 1 kg torrsubstans (TS). Hur mycket det motsvarar i foder beror på vilket grovfoder du använder. Hö har oftast en torrsubstanshalt på 84%, vilket gör att 1 kg TS motsvarar ca 1,2 kg hö. För hösilage kan torrsubstanshalten variera desto mer. Vilken torrsubstanshalt just ditt hösilage har framgår av analysen. Om TS-halten är 57% betyder det att 1 kg av fodret motsvarar 0,57 kg t.s. Alltså behövs 1/0,57=1,8 kg av fodret för att motsvara 1 kg TS.

Se även till att minst underhållsbehovet av energi täcks av grovfodret. På så sätt är det också enkelt att ändra foderstaten om hästen behöver vila en längre tid. Då kan du bara ta bort alla extra foder och hästen får ändå i sig vad den behöver.

Eventuell komplettering för att fylla energi- och proteinbehovet

Om man behöver ge något mer än hö för att fylla hästens energi och/eller proteinbehov är det nästa steg. Saknas det energi är det en god idé att använda ett tillskottsfoder med högt energiinnehåll, t ex någon form av kraftfoder, som havre. Det mest energirika är olja, som dessutom inte innehåller något protein alls, vilket kan vara bra om foderstaten i övrigt ger tillräckligt med protein. Man kan ge vilken olja av livsmedelskvalitet som helst. Behöver du lägga till mer protein kompletterar du med ett proteinrikt foder, t ex lusern eller sojamjöl. Lusern är bra eftersom det också innehåller mycket fibrer vilket är bra för hästens mage. Sojamjöl är en billig proteinkälla med god proteinkvalitet.

Om du väljer ett färdigfoder så akta dig för att falla i tillverkarnas marknadsföringsfällor! Om ett foder kommer att göra din häst piggare/lugnare/starkare osv avgörs inte i första hand av vad just detta foder innehåller, utan hur foderstaten ser ut i sin helhet, och hur hästen tränas så klart. Det är därför foderstaten inleds med grovfodret, då ser du vilken typ av näring du behöver komplettera med. Många av de färdigfoder som innehåller mycket energi innehåller också förhållandevis mycket protein (protein/energi-kvoten är högre än 6,0). Det innebär att de kanske inte är rätt foder för din häst om den redan har sitt proteinbehov tillgodosett. Då kanske det passar bättre att komplettera med ett lågproteinfoder, där kvoten protein (smb rp) / energi (MJ) är lägre. Så innan du väljer färdigfoder är det bra att skaffa innehållsförteckningarna från flera olika, så att du kan välja det som passar ditt grovfoder bäst.

Eventuell komplettering för att fylla kalcium- och fosforbehovet

En del hästar äter pelleterade mineraler utan att de behöver blandas med något smakligare. Så kan dom som enbart ger hö och mineraler och även dom med färdigfoder komplettera med 0,1 kg betfor. Det är inte nödvändigt näringsmässigt, men kan underlätta intaget av mineraler och eventuellt salttillskott.

Hästar som svettas behöver tillskott av salt

En annan viktig makromineral är natrium (Na). Det finns bara i små mängder i hästens naturliga föda, så en häst som arbetar och svettas behöver ofta tillskott. Att enbart ha saltsten är inte tillräckligt för dessa hästar. Det enklaste är att ge vanligt salt, natriumklorid (NaCl). Kom ihåg att det ska vara utan jod!

För att täcka underhållsbehovet av natrium hos en häst så behöver den extra salt. När hästen svettas förlorar den natrium, vilket gör att behovet ökar. Hur mycket beror naturligtvis på hur mycket den svettas, men för en "normal" ridhäst rör det sig ofta om en totalgiva av 40-60 gram salt om dagen, vilket motsvarar 2-3 matskedar. Färdigfoder och mineralfoder har ofta salt tillsatt, då kanske du inte behöver ge extra salt.

Långsam invänjning av den nya foderstaten

Om den foderstat du nu beräknat skiljer sig mycket från den hästen haft tidigare är det viktigt med en långsam invänjning, som vid alla foderbyten. Gör förändringen stegvis och låt den ta flera veckor.

Kom ihåg att göra en avstämning

Som nämndes i inledningen är det svårt att uppskatta näringsbehovet för en specifik häst, eftersom det är så många faktorer som spelar in. Men genom att räkna ut en foderstat och följa den, har man kommit en bit på vägen. När du använt den nya foderstaten en tid är det dags att utvärdera. Hur fungerar det? Håller hästen det hull du önskar och klarar den av sitt arbete tillfredsställande? Kanske behöver något i foderstaten justeras. Du kan till exempel ha uppskattat vikten eller träningsintensiteten fel.

Beräkna hästens vikt

Måtten tas i centimeter och vikten fås i kilogram.

Formel 1:

A+B-785= vikt

A)    4,3 x lansmärkesomfång

B)    3 x mankhöjd

Formel 2:

CxD/8900= vikt

C)    Bröstomfång x bröstomfång

D)    Längd

A)    Lansmärkesomfång mäts från gropen framför manken och runt bålen.

B)    Mankhöjden mäts från hov till mankens högsta punkt.

C)    Bröstomfång mäts runt bålen, bakom manke och armbåge.

D)    Länd mäts från armbåge till bärbensknöl.